Ja vad ska man säga...
Den här lille killen kan sina grejer!!

Nu ikväll när jag hade lagt honom så var det väldigt mycket rop om pussar och
kramar som hade glömts bort...!?!
Ja ni vet, så där typiskt Alfons "ska bara". Sånt där som både är rätt mysigt och
gulligt och fruktansvärt irriterande!!

Iaf så till slut trodde jag att han hade somnat, jag satt så himla skönt här i soffan och hade bäddat in mina kalla fötter perfekt! Då ropar lillkillen innifrån sitt rum:

"Jag har det jobbigt!!"

Jag kunde knappt hålla mig för skratt... Jag väntade en stund för att se vad som hände.
Då ropar han igen, med lite högre och kraftigare röst:

"Jag har det JOBBIGT här!!"

Jag fick ju resa mig ur soffan och gå in till honom. Skrattet bubblade i halsen på mig...
När jag öppnade hans dörr sa han det igen:

"Jag har det jobbigt mamma!"

Vad säger man, annat än "Vad är det som är jobbigt lilla vän?" samtidigt som man sväljer skrattet.

"Att sova"


Han är ju så himla underbar!! Jag är så stolt och så glad!!
:)