Idag pysslade vi hop några julkort!

Det blir inte alltid riktigt som man tänkt sig dock...

Wilmer blev lite frustrerad när han inte kunde så mycket som han önskade!

Det är svårt att förklara på ett sätt som gör honom nöjd med svaret,

när han är arg och ledsen för att han inte kan så bra!

Men jag tror att han blev ganska nöjd med sitt kort till slut...

Det är lite vanskligt...

han vill ju att vi ska göra saker ihop och jag gillar att pyssla!

Men han vill ju att hans ska se ut som det jag gör,

han blir galen när han i sina ögon "inte kan".
Det är ju liksom inte rimligt att han kan klippa som jag till exempel...

Hur gör ni när ni pysslar, ritar och så med era barn?

När de vill att ni ska göra det åt dem?

Ibland hjälper jag honom såklart,

eller så gör vi det ihop.

Men nånstans måste han ju också tro på sig själv!

Att det han gör duger, att det är bra!

Och att han kommer att bli bättre om han gör en sak många gånger,

om han övar och inte ger upp!

Man kan inte kunna allting på en gång...

Det är ingen tröst för honom i nuet såklart, det förstår jag...

Men jag hoppas att han får en större tro till sig själv!
Snart!?